Confessions

De är väl egentligen inte kläder ja hatar utan fett!! Jag drömmer var och varannan dag om att få kliva in i en butik och handla kläder utan o behöva bry mig om o testa. Ja handlar ofta kläder utan o testa nu med. Som idag tex o byxorna satt så bra de kunde bli ungefär. En tröja va som ett jätte nattlinne och de andra tre va ju samma fast olika färger och då såg ja ju ut som en jävla fläsk korv. Så deprimerande och ja vill bara lägga mig o grina.
Vi har ju kört GI förut o de funka ju men vart jobbigt då Jonas bara äter de vanliga grönsakerna. Just nu vill han inte äta nyttigare än han redan gör typ. Han har ju sallad till lunch varje dag.
Förstår att han då tröttnar. Jag därimot har gett upp i stort sett. Sen jag fick veta att jag inte va mjölkallergiker som ja trott i massa år så har man njutit av saker man inte kunnat äta innan.
Men ja fick ju då veta varför ja haft såna magproblem i många år. De kan ju verka enkelt då o se till o äta rätt så man slipper magont men de är inte så lätt o bara ändra sitt sätt o leva bara så där. Just nu har ja som sagt ingen ork alls.

Jag blev överlycklig när ja va på Apoteket och bad om hjälp för o hitta de rätta värktabletterna och tjejen hade samma "diagnos". Hon blev lika glad som ja o vi börja prata massor, skulle nästan vilja bett om hennes telefonnummer eller mail eller nåt. Kanske kunde hjälpa varandra med tips eller nåt.
Känner mig lite som C just nu, "finns de ingen check lista, jag vill ha en checklista" haha..
Skulle bli enklare då, tror jag.

Kan inte fatta när man ser bilder från några år sen när man mådde så dåligt för man tyckte man va fet när man egentligen kanske hade fem extra kilon. Man va ju "normal" men man kände sig alltid så utanför. När kompisarna klämde på sina jätte små magar och sa att dom behövde gå ner i vikt så ville man bara försvinna. Kommer ihåg att ja vart skit arg nån gång o sa i stort sett "du är ju dum i huvudet" "du är ju skit smal". Folk kolla konstigt på en när man berätta hur man kände. Kompisarna sa jämt "sluta Angelica du är inte tjock du är våran nallebjörn".

Nu vågar man inte träffa gamla vänner för att man skäms över hur man ser ut. INTE NORMALT!!
Man håller sig inne pga magproblem och har jätte svårt o hitta på saker vilket är skit jobbigt självklart.

Jag har väl kanske inte mer o bearbeta än andra och skriver inte de här för att folk ska tycka synd om mig för sånt avskyr jag.
Jag vill va stark men ja har mycket skit som snurrar runt o runt igen. Saker ja aldrig kommer bli av med utan måste bara lära mig o leva med. Vilket får mig o komma in på andra personer som väcker mycket tankar, som jag INTE tänker lära mig o leva med och ska inte behöva ta nån skit för. Verkar som att detta bekymmer kommer följa mig resten av livet oavsett och ja säger som Grynet "ja tar ingen skit". Önskar några kunde förstå de.

Många kommer nog inte fatta ett skit av vad ja skrivit här nu och de gör inget. Ingen kan hjälpa mig med mina bekymmer mer än ja själv. Måste bara komma på svaren själv...

Den du!!


- Posted using BlogPress from my iPhone