Är de inte de ena så är det de andra

Ja blir så trött. Idag har ja haft magen i styr men mitt knä gör nåt fruktansvärt ont. Jag gjorde mig illa när ja va sexton o som många andra tonåringar va ute med nån kille o åkte bil. Ja kommer ihåg så väl att vi va ute o åkte en kväll o hoppa in o ur bilen som vi hade lånat av en storebror. Den va liten o trång med två dörrar o ja skulle sitta i baksätet och smidig som ja är så vred ja till medans foten satt fast i bilen o sen dess har ja haft problem. Det kommer o går o ja känner mig som en gammal tant som bara klagar över allt hela tiden men så är de. Suck! De ena avlöser de andra. (Jonas ord)
Senaste tiden har ja klagat väldigt mycke tycker ja o de kan inte va speciellt kul eller intressant o läsa om. Men men, vi har alla våra Upps and Downs o de är de inget o göra åt.

Idag är de dag fyra sedan bultens sista höjning. Vi trodde att de va färdigt med höjningar för ett tag men tur va de att vi inte bokat in nya prover för nu fick han ett kraftigt anfall i söndags. Med kraftigt så menar ja värre än på väldigt länge men han har fortfarande väldigt snälla anfall mot vad man kan ha. Kanske vart lite snurrigt där men han mår bra iallafall. Han är väl lite extra trött o när han är busig så blir han väldigt busig men de får man ju också räkna med om man skaffat en Jack russel.

Haha, ja hörde också att en gammal "vän" skaffat en ny hund och ja vet inte vad man kan säga. När ja spred de vidare så sa dom "jaha, hur i helvete ska de gå då". Ja de är ju inte våra problem men de är ju synd om djur som hamnar där dom inte får lära sig nåt om rätt o fel. Där de inte får den motion dom behöver tex. Men de är ju två om saken i detta fall så man får hoppas att hon styr de hela så att säga.

De är ju så med dom flesta sjukdomar man har att dom kan finnas där från födseln men inte bryta ut fören man är äldre.
De kan bryta ut när de är med om något "större".
Hade inte mamma varit med om sin motorcykel olycka förra sommaren så hade hon antagligen fortfarande varit "frisk".

Hade bulten inte blivit lämnad, knaprat en låda panodil och fått en rejäl överdos så hade hans epilepsi antagligen inte brutit ut. De kan vi ju inte veta men medans jag gjorde allt den dagen för att se till att han skulle överleva så ryckte boven bakom de hela på axlarna o lunka lungt till jobbet som ingenting hänt.

Behöver nog inte säga mer än att vissa människor kanske ska klara av att ta hand om sig själva innan de sätter en annans liv i sina händer.

Oj va mycke de vart nu.. Kanske ska försöka sova de är ju en dag imorgon med :)

- Posted using BlogPress from my iPhone